Trött

Är bara förnamnet. Inte sov trött utan psykiskt trött. Undrar varje dag hur jag orkar o det gör jag knappt, men jag måste. Efter en helg som ungarna vart isär så hinner vi knappt innanför dörrarna hemma innan bråken börjar. Adam får sina utbrott o idag flög det grejer på rummet, triggar upp lillebror till Max och är tyken mot mig. Kevin som är i en extrem trots just nu o det är sjukt jobbigt. Börjar fundera om han är bokstavs barn. Slåss,sparkas,spottar,slänger allt i sin närhet när han inte får sin vilja osv osv... 

Jag själv som inte alls mår bra heller men orkar inte ta tag i mig själv. Det får vänta. 

Ja livet är inte alltid lätt o vissa prövad nog hårdare än andra det är så det känns iaf. Nu ska Kevin göras klar för sängen o sen blir det fixa Adam. Jag själv ska slänga mig i soffan o sen städa ordning lite.!